logoLars-Olof Ejstes
Riksspelman    Underhållare    Pedagog    Levnadskonstnär

Denna sida handlar om mig

 

 

Jag föddes i Sälen, Västerdalarna 1954, flyttade 1961 till Älvdalen i Österdalarna och har haft förmånen att uppleva musikaliskt skilda miljöer i de båda dalgångarna.
 
Fiolen och folkmusiken blev ett naturligt val för mig i skolan 1964.
De äldre spelmännen i Sälen gästade ofta vårt hem, och jag somnade ibland till den musik som spelades på fioler och dragspel.
Sällan var det "gamla" låtar. Det var vals, schottis och polska.
De senare vanligen av hambotyp.


En av de spelmän som jag hörde ofta var Oskar Larsson
(1896-1980), Gravendal.

När Oskar spelade satt han ofta i sitt kök på en stol mellan köksbordet och kylskåpet.
Han stoppade sin pipa med tobak och tände den, lade det ena benet över det andra och placerade fiolen lutad mot benet.
Stråken fattade han en bit inpå stången.
När han spelade, "guppade" han med i musiken på ett medryckande sätt.
Låtarna var aldrig starka eller snabba, så jag kunde höra och lära varje ton som spelades.

Efter ett par år kom jag i kontakt med Riksspelman Einar Britt (1897-1978).

Jag och några spelkamrater besökte honom ibland i det speciellt inredda musikrum som innehöll en tramporgel, som trakterades av hans hustru Maria.
Maria stod för kaffet och erbjöd sig ibland att "sekundera" på tramporgeln.
Vi spelade framför allt Älvdalslåtar, men även låtar från andra delar av landet. Det var ofta tvåstämmigt spel efter noter.

Min mest aktiva period som spelman var 1969-1974 då jag spelade i Mora spelmanslag. Den tiden kom att betyda väldigt mycket för mitt framtida musicerande.

En av medlemmarna i laget var kurbitzmålaren och spelmannen Målar-Johan Halvarsson(1889-1977), som kom från Vikarbyn, Rättvik.
 
Han blev min spelkompis, och jag besökte honom på eftermiddagarna efter skolan.
Tillsammans åkte vi på spelmansstämmor, däribland Bingsjö-stämman 1969, som blev en verklig kick.
1970 reste vi till Riksspelmansstämman i Stockholm, för att spela upp för Zornjuryn. Målar-Johan som då var 81 år gammal, fick silvermärket. Jag fick brons.

Under den här perioden fick jag upp öronen för andrastämmor. Förgrundspersonen i detta avseende var Påhl Olle Dyrsmeds, Östbjörka.
Jag lärde mig genom att lyssna på hans spel och märkte att också jag äger ett sinne för stämspel.
1972 blev jag riksspelman efter att ha fått Silvermärket i Gävle.

På hösten samma år reste jag till USA i Rotarys utbytesprogram för att under ett år vistas i olika familjer och gå på skola. Där spelade jag mest "klassiskt" i orkester och kvartett, men framträdde några gånger med folkmusik "from det gamla landet".

Mina möten med personligheter som dragspelaren och Sverigevännen Walter Eriksson och hans spelkompis Erik-Olof Eriksson (som var från Ragunda i Jämtland) var mina enda kontakter med folkmusiken under utbytesåret.

1980 gick jag en 25-veckors folkmusikpedagogisk kurs vid Malungs Folkhögskola under ledning av Johnny Soling och Kalle Almlöf. Mellan 1980-1998 arbetade jag som fiollärare vid kommunala musikskolan i Tibro, Västergötland.

Jag har också genomgått en treårig stråkpedagogutbildning vid SMI i Stockholm och arbetat som folkmusiklärare vid Skövde Musikgymnasium. Numera kompletterar jag den traditionella spelmansmusiken med en slags "liturgisk folkmusik", som solist och tillsammans med röster i kör- och församlingssång.